Huj, här har det inte skrivits på en hel vecka.. Hur som helst så hinner jag inte skriva något omfattande inlägg  nu i alla fall men jag återkommer snarast!

Carina, en gammal arbetskamrat, och jag var och tog några glas vin på the soap bar igår. Hon är också en såndär tjej man bara blir så inspirerad av, sjukt hög arbetsmoral och allmänt rolig att vara med.

Vi hade hur som helst sjukt trevligt, och även fast det skiljer nio år mellan oss så känns det inte. En kväll som skulle blivit tidigt då jag hade räknat med att vara hemma runt elva, slutade med att jag kom hem kvart i tre..

Hur som helst så va det fantasiskt mycket folk ute just där igår, och de är ju alltid då man brukar springa in i nån som man känner lite sådär halvt. Men icke! Den som möjligtvis kan hamna inom den kategorin är en italienare jag har åkt samma tåg som för ett år sen nästan varenda dag. Vi har aldrig hälsat.

Vidare så knallade det in en kul figur på jobbet idag också, som var stammis på mitt gamla jobb. Han tyckte säkert inte han gjorde bort sig med en del grejer han sa under den tiden, men jag tyckte han var brutalt jobbig och sjukt pinsam. Tror inte han kände igen mig nu dock, andra kläder och annan miljö och ett år tillbaka i tiden gör ju sitt till! Och inte är jag bitter för det!

Vad jag dock är bitter över är alla amerikaner som lyser med sin frånvaro.. Tack ändå för att man jobbar på en gata med mycket turister! Kan knappt bärga mig tills det bär av till England (skolan börjar 1a oktober) och jag kommer vara omringad av engelsktalande män!

Jag började tappa hoppet om att han skulle komma in när det var en halvtimme kvar tills jag slutade jobba, men så vipps.. där stod HAN!! snygg som få..

Vi småpratade lite och han frågade om jag hade haft en bra kväll igår.. Dessvärre informerade han mig vidare om att han åker till köpenhamn imorrn bitti, vilket innebar att idag va sista dagen jag såg honom. Han var dessutom själv i sverige.

Nu grämer jag mig otroligt mkt för att jag inte frågade om vi skulle gå ut och ta en öl eller nåt. Varför gör jag alltid såhär? Jag missar så himla mycket på att jag inte är modigare. Jag vågar inte chansa. Inte när det kommer till detta! Och vad vinner jag på det? Inte ett skit!

Så, nu får det vara slutfjantat. Jag orkar inte bli arg på mig själv gång efter annan för att jag inte har gjort precis det som jag har velat göra. Detta var sista gången. Tyvärr lär jag aldrig träffa någon som va så snygg som han var och dessutom amerikan igen på väldigt länge..

Superhunk har varit inne på jobbet två dagar i rad nu.. OCH vi har haft flera konversationer som inte har berört kaffe och dylikt..

Han vet inte om det än, men han ska bjuda ut mig på dejt nästa gång han kommer in..

Helena är en tjej jag vill vara som. Alltid glad och positiv, och låter jämt så himla förnuftig när hon pratar. Träffade henne idag över en latte och vi kom in på att vara självdiciplinerad när det kommer till personer man känner något för. Jag måste säga att jag blir imponerad av henne, hon är så himla stark som har varit så att "när det är slut så är det slut, inga återfall". Tänk om man ändå var sån. Det har funnits personer som jag verkligen har fastnat för, och även fast det är självdestruktivt av olika anledningar så har jag fortfarande velat ha honom.

Jag skulle vilja kunna ta avstånd från mina känslor så pass mycket att jag kan fatta vettiga beslut när det kommer till killar, och ta avstånd om jag inser att han inte är på samma våglängd som mig. Men icke, jag vill nästan bara ha honom mer då.

Justin är ett praktexempel, och även fast jag vet att han är ett avslutat kapitel och det är helt ok, så skulle jag nog inte säga nej till honom igen om jag ska vara 100% ärlig. Jag kommer nog alltid att  ha en soft spot för honom, oavsett vad..

Jag vet, jag har klagat på mitt jobb i många inlägg. Men helt ärligt så är man väll aldrig helt nöjd. Man klagar när man inte har ett jobb för att man inte har några pengar, och när man väl har ett jobb så klagar man på att det är jobbigt att jobba och att man aldrig är ledig.

Men vad skulle man egentligen göra om man inte hade ett jobb? Jag vet knappt vad man gör när man har två dagar i rad som man är ledig. Och dessutom, call me crazy, så finns det ingen bättre känsla än att kunna gå ut och parta/shoppa/vad som helst som kostar pengar och veta att man har tjänat ihop varenda slant själv och därför är värd det man väljer att lägga pengarna på. Jag får dessutom träffa hur många amerikaner som helst i mitt jobb, vilka är mina favoritturister!! Alltid trevliga och ger dricks!

Ska jag vara ärlig så kan jag verkligen inte förstå mig på människor som vill leva på andra hela livet. Inte för att det är moraliskt fel utan mest för att jag vill känna att det är mina pengar och ingen annans, även om de är en "gåva" (läs tjejer som gifter sig rikt/lever på pappas pengar och som inte behöver lyfta ett finger någonsin) Vill man inte känna att man har uträttat någonting? Bidragit med sitt strå till stacken på något sätt? Sen kan jag väll hålla med om att latteserverande kanske inte hjälper världssvälten eller finner botemedlet till aids, men nån måste ju göra det jobbet också!

Jag har sån obotlig otur! Såg han idag, och jag har inte sett honom på sjukt länge eftersom han slutade jobba precis bredvid.

Ja, så sitter han i alla fall där, men han ser inte mig för att han pratar med några polare och jag har ingen större lust att bara hoppa fram och säga hej när han pratar med sina vänner. Så när jag ska gå ut igen och se till att han ser mig, ja då e han borta!! Blir så sjukt irriterad och inte minst frustrerad!! Nu lär det ju dröja minst lika lång tid innan han dyker upp igen..

Göteborg 04 - Jag och Natalia hade belägrat oss hemma hos min kusin över en helg. Vi drack otroligt mycket för mycket och kvällen slutade klockan nio för min del. Bilderna från den kvällen är oslagbara.

Zakynthos 05 - Sista kvällen, när jag gick ut själv för att jag var förbannad på min syster för att hon inte ville gå ut. Med de allra sämsta förutsättningarna vart det en sjukt bra kväll och jag kom hem sex på morgonen. En timme senare gick bussen till flygplatsen och jag hade inte packat någonting.

Nice 05 - När vi gick till Waynes första gången. Dansade på borden. Träffade Jacob och Pontus. Nattbadade. Träffade även Eric och Chad samma resa. Underbara amerikaner som vi hängde med hela veckan. Chad hade en förkärlek till Leonard Cohen vilket har gjort att jag inte kan höra det namnet utan att tänka på honom.

Nice 06 - All the small things framfört av Breathe. The Cave kvällen. Natalia sveper tre flaskor vin på 20 minuter. Slutar med att hon somnar inne på toaletten hemma hos Justin (ja, precis den Justin) medans Johnny Lucas tar hand om henne.

Nice 4 månader senare - Justin the second time around.

Swedish Americans - Jag och Natalia i Sverige. Ingen hade fyllt 18 och vi låtsas vara från USA (fråga mig inte varför, det bara flög i oss). Slutar med att några skulle visa oss utelivet i Stockholm och vi hamnade på Spy Bar. Det var då vi först fattade att det var sjukt mycket lättare att komma in som turist än svensk.

Fridays - Vi gick även till Fridays. När hon åkte tillbaka till Frankrike så fortsatte jag hänga där och blev väll mer eller mindre känd som den amerikanska stamgästen. Synd att jag glömde plånboken med riktiga legget i två veckor innan man fyllde 18 där. Portad!!

Studenten - En av de bästa dagarna någonsin. Champagnefrukost, utspring, flaket, mottagningen och slutskivan. Allt var perfekt!!

Ayia Napa - Mest för att dom spelade La camisa Negra utan att jag bad om det. Typ...